Den här sidan beskriver hur diagrammet på startsidan räknas fram. Varje publicerad opinionsundersökning ritas ut som en prick, och ovanpå dem läggs en sammanvägd trendlinje per parti.
Varje enskild undersökning innehåller dels slumpmässig variation, dels verkliga förändringar i opinionen. Syftet med att väga samman flera mätningar är att försöka skilja signalen från bruset och få en tydligare bild av opinionsläget.
De tre kryssrutorna ovanför diagrammet styr hur trendlinjen beräknas. Avsnitten nedan motsvarar dem i tur och ordning.
Den här kryssrutan väljer själva metoden för trendlinjen.
Avmarkerad visas ett enkelt institutsnitt: för varje mätdatum tas den senaste mätningen från varje institut som publicerat under de senaste 250 dagarna, och ett ovägt medelvärde per parti beräknas. Att bara använda den senaste mätningen från varje institut gör att ett institut som mäter ofta inte får större vikt än ett som mäter sällan.
Markerad används en modell av Jakob Bergman och Björn Holmquist, framtagen för flerpartisystem. I korthet:
De två följande inställningarna förfinar den här modellen och har bara effekt när sammanvägningen är markerad.
Utöver tidsvikten vägs varje datapunkt även efter hur många som tillfrågats. Vikten ökar med kvadratroten av antalet svarande, eftersom felmarginalen minskar ungefär med kvadratroten av antalet svarande. Antalet svarande per dag räknas som mätningens totala antal delat på antalet dagar fältarbetet pågick, så att en längre mätperiod inte i sig ger högre vikt.
Där antalet svarande saknas används ett uppskattat typvärde per institut, baserat på institutets tidigare mätningar eller, där sådana saknas, på publikt tillgänglig information.
Vissa institut tenderar att systematiskt mäta ett parti högre eller lägre än övriga — en så kallad huseffekt. Varje instituts genomsnittliga avvikelse från sammanvägningen beräknas och dras bort, varefter sammanvägningen görs om. Detta upprepas några gånger.
Mätningarna hämtas från Wikipedias sammanställningar och kompletteras, där det går, med antal svarande och fältperiod från institutens egna publikationer. För mätningar som bara anger en månad antas en typisk fältperiod för institutet, centrerad mitt i månaden.
Äldre data är mindre tillförlitlig: fler mätningar saknar uppgift om antal svarande, och korrigeringen för huseffekter blir osäkrare för institut med få mätningar.